Soffpotatis

Det är lustigt hur noga vi kan vara med att hålla allting runt omkring oss i topptrim. Huset, bilen, arbetsplatsen. När det kommer till den egna kroppen, och den egna hälsan verkar det inte vara lika noga. Ok, kosmetika, plastikkirurgi och den för mig obegripligt ofantliga summa pengar som vissa lägger ner på saker som sin hårfrisyr säger väl att vi visst bryr oss om oss själva. Ja, det är väl sant, men allt det där handlar om yttre skalet. Om det lades lika mycket pengar på att hålla sin fysik i trim genom motion och träning så skulle nog samhället i stort spara ofantliga summor på sjukvård. Då kanske du får råd med en häftig frisyr också. Jag är förresten flint så jag är nog bara avundsjuk…

Jag antar lite fördomsfullt att det handlar om lathet. Vi strävar av naturen att finna den enklaste vägen. Jag tror det är en djupt rotad överlevnadsinstinkt att spendera så lite energi som möjligt. Det har bland annat hjälpt till att driva på teknikutvecklingen på ett sätt som gör mänsklig kraft allt mindre viktigt. På gott och ont. Det har minskat skaderiskerna och fysisk utbrändhet på flera arbetsplatser. Samtidigt försvagar det våra kroppar att vara inaktiva, och det kräver frivilligt fysiskt arbete för att hålla sin kropp i topptrim. Motion och träning har blivit allt mer viktigt, och det tar tid, tid som vi vill lata oss, tid vi vill spendera med familj och vänner eller att titta på film. Så är det för mig i alla fall. Jag skulle mycket hellre ligga på latsidan än att lyfta en massa tung skrot om det bara hade varit möjligt. Min djupaste drivkraft är att undvika att bli svag och sjuk av att bara ligga på soffan och glo på TV.

Jo, visst tycker jag att det är skönt att träna också, men inte alltid och det finns många stunder då det rent ut sagt är en skär pina att gå till gymmet. Det är då det är så viktigt att ha den där långsiktiga drivkraften, målsättningen och en plan att luta sig mot.